Min historia

Barn far illa, flickor far illa och de är inget att satsa på!

Jag heter Ulrika och är uppvuxen i den lilla bruksorten, Olofström. Min uppväxt var full av kärlek och omtanke. Mina föräldrar gav mig den trygghet som gör oss barn till bra vuxna. Jag har alltid tagit ställning för de som inte haft det så. Med klasskompisar från bl.a forna Jugoslavien och Finland mötte jag tidigt vad som idag skulle kallas bristande omsorg och många gånger stökiga familjeförhållanden. Min första kärlek Carl, kallades för Calle. Hans mamma hade lämnat familjen och hans pappa söp i perioder. Calle var kanske tio år gammal och jag var sju. Jag såg hans ensamhet och smärta i ögonen och undrade varför livet var så orättvist… Jag bestämde mig redan då för att bli polis, psykolog eller lärare för att göra skillnad.

Jag blev vare sig polis eller psykolog, men åren i arbetslivet har gått och jag har följt mitt hjärta och mitt löfte sedan jag var liten och kär i Calle. Jag har valt att hela tiden våga möta och se människorna som far illa. Jag har sett mycket genom åren både i arbetslivet och även på våra resor i välden och insett att barn oavsett nationalitet och socialgrupp far illa, flickor far illa och de är inget att satsa på. Jag vill fortfarande göra skillnad, på riktigt!

Jag har sedan ett par år tillbaka vistats på Filippinerna vid längre perioder eftersom min familj har anknytning dit. Jag har med andra ord utvidgat mitt ”Bry mig om människorna” territoriet till en ytterligare en världsdel på andra sidan jorden.

Filippinerna för mig är glädje, kärlek, tolerans, acceptans oavsett sexuell läggning, ålder eller kulör på skinnet. Det är en fantastisk villkorslös kärlek som jag tidigare aldrig har mött någonstans i Världen. Flickor och unga kvinnor är utsatta över hela vår jord och tyvärr är läget svårt även på Filippinerna och ön, Malapascua där vi och vår familj huserar.

 ”På ständerna ser man barn som leker med kapsyler som är fastspikade på en träbit och vips så blir det en bil! En flipflop-toffel blir en båt, ungarna är kreativa med det lilla som finns och jag ser en äkta glädje i deras ögon…”

 Jag har engagerat mig i barnen därnere och träffat allt från socialarbetare till guvernören på ön. Pratat om familjeplanering, förebyggande hälsovård, sex och relationer med mera. Genom att intresset för de ”stora” frågorna som jag har tagit upp, har det blivit rena ketchupeffekten. Folk vill bara veta mer och mer och jag och min make har genom vår familj och våra vänner på ön kunnat ta med oss sjukvårdsmateriel och annat livsnödvändigt till ön utan att riskera att korrumperade rika tar allt som skänkts. Vi har kunnat återvända år efter år och faktiskt sett fantastiska resultat.

”Alltid när vi kommer hem efter perioder i Tanzania/Zanzibar och nu senaste åren Filippinerna/Malapascua undrar jag vad jag gör i Sverige”

 

Kunskap är makt.

Flickor går om de har tur, nio år i grundskolan, men dem läser oftast inte vidare. Familjerna är fattiga och de förstår inte vikten av kunskap och utbildning. När vi pratar om vikten av utbildning är det som om vi kommer från en annan planet, ett annat universum och inte bara från en annan kontinent. Men jag vet att man kan göra skillnad. Vi har valt att sponsra ett syskonpar, Gisa och Jison. De får pengar, kläder och skolmateriel så att de kan ta sin examen. För 175 svenska kronor fick Gisa en mobiltelefon, kläder, skärp, skor, väska och hyra av festkläder till examensfesten. Vår önskan är att hon ska gå färdigt gymnasiet och därmed slippa ta jobb i en storstad som så många andra. Jobb som ingen pratar högt om. Jobbet som prostituerad.

För två år sedan träffade jag genom en vän på ön en smyckesdesigner. Hon ville ha mig som agent i Sverige. Jag såg möjligheten att kunna göra något för ännu fler barn på ön och dessutom få vara med att skapa. Även det en gammal dröm. Jag tog hem 5 kg smycken och testade av på vänner och bekanta, dessutom att 10 % av varje såld produkt går till ett stipendie till den flicka med bästa studieresultat. Allt för att öka intresse, motivation och möjligheten att kunna studera vidare. Intresset var stort för dessa fantastiska kreationer och alla sa ”KÖR”.

Jag känner mig hedrad av förtroendet att få vara agent för dessa fantastiska smycken. Efter att ha lärt känna människorna i fabrikerna där tillverkningen sker och sett att allt går schysst till, kan jag med gott etiskt samvete härmed introducera smyckena och mitt varumärke Zigi Dai.

Med kärlek …

Ulrika Jonasson Borggren

 

Comments are closed.